”Kära barn, stanna hemma I afton är du snäll Redan mörkret nästan fallit på” Snälla mamma, du vet Vi ska träffas just i kväll Inte ska han väl ensam då gå? Om han får vänta Sekunden på sin vän Går han genast hem och kommer Aldrig mer igen Augustin väntar aldrig På en flicka som är kär Han är ung, han är kung Han är grann och populär Håll min hatt! Var är skorna? Hämta broschen i mitt skrin! Snart så ska jag möta Augustin! Kära mor, sitt ej uppe Och vänta är du snäll Snart så ska jag fylla 22 Det ska inte bli sent Som det blev i förrgår kväll Åh, nu måste jag skynda mig på Springer jag fort Ska jag hinna så precis Aj, där gick en maska Och just nu naturligtvis Augustin väntar aldrig På en flicka som är kär Han är ung, han är kung Han är grann och populär Ska han nu kanske hinna Bort och vissla hos Kristin? Eller väntar du mig, Augustin? Med förvåning och oro Han står i månens sken Vad är nu det här för nonchalans? Aldrig har han tänkt krusa En jänta som är sen Nej, då fick väl nån annan en chans Men så är livet Att det man inte får Just är det som man vill ha Om ni mig rätt förstår Augustin, han fick vänta Tills han själv blev lika kär Fastän ung, fastän kung Fastän grann och populär Ja, så går det för den som blir För plötsligt maskulin Och det glömmer aldrig Augustin Och det glömmer aldrig Augustin
”Kära barn, stanna hemma I afton är du snäll Redan mörkret nästan fallit på” Snälla mamma, du vet Vi ska träffas just i kväll Inte ska han väl ensam då gå? Om han får vänta Sekunden på sin vän Går han genast hem och kommer Aldrig mer igen Augustin väntar aldrig På en flicka som är kär Han är ung, han är kung Han är grann och populär Håll min hatt! Var är skorna? Hämta broschen i mitt skrin! Snart så ska jag möta Augustin! Kära mor, sitt ej uppe Och vänta är du snäll Snart så ska jag fylla 22 Det ska inte bli sent Som det blev i förrgår kväll Åh, nu måste jag skynda mig på Springer jag fort Ska jag hinna så precis Aj, där gick en maska Och just nu naturligtvis Augustin väntar aldrig På en flicka som är kär Han är ung, han är kung Han är grann och populär Ska han nu kanske hinna Bort och vissla hos Kristin? Eller väntar du mig, Augustin? Med förvåning och oro Han står i månens sken Vad är nu det här för nonchalans? Aldrig har han tänkt krusa En jänta som är sen Nej, då fick väl nån annan en chans Men så är livet Att det man inte får Just är det som man vill ha Om ni mig rätt förstår Augustin, han fick vänta Tills han själv blev lika kär Fastän ung, fastän kung Fastän grann och populär Ja, så går det för den som blir För plötsligt maskulin Och det glömmer aldrig Augustin Och det glömmer aldrig Augustin
