当前位置:首页 > 歌词大全 > Ændalykt歌词
  • En giftblomma sprungen från ur-ormens cirkel
    Oölad djupt nere i tystnadens salar
    Ett fall mången gång större än livets mirakel
    En längtan om död som i tystnaden talar
    Långt under bergets rötter och den avlidnes grav
    Bortom livet självt, ändock kommen därav
    Där smides de törnar som tär på vårt bröst
    I stjärnfria nätter, när sommar blir till höst...
    Genom vävnad och märg som en uråldrig klåda
    Likt likmaskens hunger och dess spöklika sång
    Likt nekrofilens saliv på kadavrets kön
    En ohelig kärek till föruttnelsens intrång
    Helios! Horlykta! Förbannad må den vara!
    Ty vad gott gör dess ljus när var dag är för lång?
    Och himmelens järtecken skänker blott tröst
    Ty de varslar om ändalykt, evig bortgång...
    Ty snarans prakt den går ej att förneka
    Jämrande nu upp från stugtakets bjälkar
    Lemmar ge vika! Eder tid äro förbi
    Likt vissnande blad på gravblommans stjälkar
    Bak gärdsgårdens knotor i skogsbrynets rand
    En fasans gestalt , ödets timglas han bär
    Öppna din grind och låt elden dö ut
    Ty det är döden, min vän, och hans timme äro här...
  • En giftblomma sprungen från ur-ormens cirkel
    Oölad djupt nere i tystnadens salar
    Ett fall mången gång större än livets mirakel
    En längtan om död som i tystnaden talar
    Långt under bergets rötter och den avlidnes grav
    Bortom livet självt, ändock kommen därav
    Där smides de törnar som tär på vårt bröst
    I stjärnfria nätter, när sommar blir till höst...
    Genom vävnad och märg som en uråldrig klåda
    Likt likmaskens hunger och dess spöklika sång
    Likt nekrofilens saliv på kadavrets kön
    En ohelig kärek till föruttnelsens intrång
    Helios! Horlykta! Förbannad må den vara!
    Ty vad gott gör dess ljus när var dag är för lång?
    Och himmelens järtecken skänker blott tröst
    Ty de varslar om ändalykt, evig bortgång...
    Ty snarans prakt den går ej att förneka
    Jämrande nu upp från stugtakets bjälkar
    Lemmar ge vika! Eder tid äro förbi
    Likt vissnande blad på gravblommans stjälkar
    Bak gärdsgårdens knotor i skogsbrynets rand
    En fasans gestalt , ödets timglas han bär
    Öppna din grind och låt elden dö ut
    Ty det är döden, min vän, och hans timme äro här...