Ensam hör jag vargar yla, ångesten ger ej respit Vad hjälper det att gråta som en kvinna? Här ute härskar snö och kyla och den som finner stigen hit Kommer endast att slutligen finna En frusen kropp på ett iskallt golv En brukad hylsa kaliber tolv Ett sting av smärta ett stänk av krut Är den enda vägen ut Sedan är alla plågor slut Du har övergivit mig Men nu när slutet visar sig Ber jag dig, förgätmigej Eftertankens kranka blekhet River i min trötta själ min tid är förbrukad och förverkad Bleka skuggor i månens sken Hjärtat stannar tungt som sten Ett sting av smärta ett stänk av krut Är den enda vägen ut Sedan är alla plågor slut Du har övergivit mig Men nu när slutet visar sig Ber jag dig, förgätmigej Ett sting av smärta ett stänk av krut Är den enda vägen ut Sedan är alla plågor slut Du har övergivit mig Men nu när slutet visar sig Ber jag dig, förgätmigej
Ensam hör jag vargar yla, ångesten ger ej respit Vad hjälper det att gråta som en kvinna? Här ute härskar snö och kyla och den som finner stigen hit Kommer endast att slutligen finna En frusen kropp på ett iskallt golv En brukad hylsa kaliber tolv Ett sting av smärta ett stänk av krut Är den enda vägen ut Sedan är alla plågor slut Du har övergivit mig Men nu när slutet visar sig Ber jag dig, förgätmigej Eftertankens kranka blekhet River i min trötta själ min tid är förbrukad och förverkad Bleka skuggor i månens sken Hjärtat stannar tungt som sten Ett sting av smärta ett stänk av krut Är den enda vägen ut Sedan är alla plågor slut Du har övergivit mig Men nu när slutet visar sig Ber jag dig, förgätmigej Ett sting av smärta ett stänk av krut Är den enda vägen ut Sedan är alla plågor slut Du har övergivit mig Men nu när slutet visar sig Ber jag dig, förgätmigej
