Dom tog mig till en plats där inget växte Till en plats där bara skuggorna i dammet hade tid Dom tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus Där alla dörrar var så tunga att dom inte krävde lås Dom ledde mig förbi rader av stärkta sängar Där våra steg ska eka länge efter att vi alla gått ur tiden Dom skriker ditt namn just när regnet träffar fönstren Och en ond vind skakar träden, tamburin shakers av döda löv Och dom tog mig till en smutsig strand Där vålnader av surfare som drunknat samlade PET-flaskor för pant På en grusväg mellan fält där ondskans blommor tilläts växa Och förvandla evig skog till skvallerpress Och dom pekar mot en fond, giftgula moln Oranga lampor, tysta silos, jetplans ångspår, bengrå torn Dom viskar i mitt öra "Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?" När man äntligen kan se alla mekanismerna där bakom Så blir man aldrig rädd mer
När man äntligen kan se alla kejsare står nakna Så vänder allt igen Allt vänder om igen
Jag vaknar i en sal, på ett skuggigt sjukhus står en kvinna vid min säng som blekt sina tänder en grad för hårt Hon smeker min kind varligt med en hand konstgjord som dockors Rynkfri, ringlös, målad, tung och febervarm Och vi lurar ditt porslin, små ilskna utslag är en släng av allergi främst mot min samtid och min tro Jag skriver ditt namn tveksamt på ett vykort, liksom testar Vem du var, det har jag glömt för längesen När man äntligen kan se vem som drar i alla trådar Så blir man aldrig rädd mer När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna Så vänder allt igen Allt vänder om igen
Jag går ensam in i ljuset Jag går ensam in i ljuset Jag går ensam in i ljuset
[00:21.49]Dom tog mig till en plats där inget växte [00:25.99]Till en plats där bara skuggorna i dammet hade tid [00:35.46]Dom tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus [00:40.49]Där alla dörrar var så tunga att dom inte krävde lås [00:49.67]Dom ledde mig förbi rader av stärkta sängar [00:54.37]Där våra steg ska eka länge efter att vi alla gått ur tiden [01:03.81]Dom skriker ditt namn just när regnet träffar fönstren [01:07.69]Och en ond vind skakar träden, tamburin shakers av döda löv [01:17.78]Och dom tog mig till en smutsig strand [01:21.72]Där vålnader av surfare som drunknat samlade PET-flaskor för pant [01:32.07]På en grusväg mellan fält där ondskans blommor tilläts växa [01:38.55]Och förvandla evig skog till skvallerpress [01:45.98]Och dom pekar mot en fond, giftgula moln [01:50.55]Oranga lampor, tysta silos, jetplans ångspår, bengrå torn [02:00.26]Dom viskar i mitt öra [02:03.14]"Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?" [02:12.55]När man äntligen kan se alla mekanismerna där bakom [02:26.68]Så blir man aldrig rädd mer [02:32.49] [02:35.40]När man äntligen kan se alla kejsare står nakna [02:49.56]Så vänder allt igen [02:56.49]Allt vänder om igen [03:00.07] [03:26.95]Jag vaknar i en sal, på ett skuggigt sjukhus står en kvinna [03:33.39]vid min säng som blekt sina tänder en grad för hårt [03:40.61]Hon smeker min kind varligt med en hand konstgjord som dockors [03:47.73]Rynkfri, ringlös, målad, tung och febervarm [03:54.72]Och vi lurar ditt porslin, små ilskna utslag är en släng av [04:02.01]allergi främst mot min samtid och min tro [04:09.15]Jag skriver ditt namn tveksamt på ett vykort, liksom testar [04:15.58]Vem du var, det har jag glömt för längesen [04:21.32]När man äntligen kan se vem som drar i alla trådar [04:35.35]Så blir man aldrig rädd mer [04:43.89]När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna [04:58.26]Så vänder allt igen [05:05.04]Allt vänder om igen [05:11.11] [05:54.92]Jag går ensam in i ljuset [06:01.93]Jag går ensam in i ljuset [05:48.14]Jag går ensam in i ljuset
