Så har den drabbat mig igen Den stora ensamheten Utan någon synlig förankring L verkligheten Allt synes vara, som det borde Jag ser inget fel vi gjorde Allt är som det borde vara Jag kan inte alls förklara Varför den drabbat mig igen, Den stora ensamheten Du talade, jag lyssnade Jag hörde varje ord Men om sanningen ska säjas Tror jag inte jag förstod Nej jag satt där i min värld, Dit ingen nånsin kan nå in Du måste tro mig, tro när jag säjer Att jag vill alltid, jag vill alltid vara din Trots att den drabbat mig igen, Den stora ensamheten Jag har lärt mig dras ner, jag vet det är så Jag gav efter för mörkret, det var enklare så Jag har simmat mot ytan, Men drogs ändå ner Jag ville nog upp, men förmår det inte mer Där uppe finns ljuset, där uppe finns du Jag säjer som det är, jag säjer det nu Jag är rädd och jag sjunger Den här sången för dig Då den berättar om någonting Som ansätter mig Så har den drabbat mig igen, Den stora ensamheten Utan någon synlig förankring I verkligheten Allt synes vara, som det borde Jag ser inget fel vi gjorde Allt är som det borde vara Jag kan inte alls förklara Varför den drabbat mig igen, Den stora ensamheten Du slog din hand i väggen Väggen färgades av blod Ja, du slog och slog i vanmakt För att jag aldrig förstod Men jag satt där i min värld, Dit ingen någonsin kan gå in Du måste tro mig, tro mig när jag säjer Att jag vill alltid, jag vill alltid vara din Trots att den drabbat mig igen, Den stora ensamheten
Så har den drabbat mig igen Den stora ensamheten Utan någon synlig förankring L verkligheten Allt synes vara, som det borde Jag ser inget fel vi gjorde Allt är som det borde vara Jag kan inte alls förklara Varför den drabbat mig igen, Den stora ensamheten Du talade, jag lyssnade Jag hörde varje ord Men om sanningen ska säjas Tror jag inte jag förstod Nej jag satt där i min värld, Dit ingen nånsin kan nå in Du måste tro mig, tro när jag säjer Att jag vill alltid, jag vill alltid vara din Trots att den drabbat mig igen, Den stora ensamheten Jag har lärt mig dras ner, jag vet det är så Jag gav efter för mörkret, det var enklare så Jag har simmat mot ytan, Men drogs ändå ner Jag ville nog upp, men förmår det inte mer Där uppe finns ljuset, där uppe finns du Jag säjer som det är, jag säjer det nu Jag är rädd och jag sjunger Den här sången för dig Då den berättar om någonting Som ansätter mig Så har den drabbat mig igen, Den stora ensamheten Utan någon synlig förankring I verkligheten Allt synes vara, som det borde Jag ser inget fel vi gjorde Allt är som det borde vara Jag kan inte alls förklara Varför den drabbat mig igen, Den stora ensamheten Du slog din hand i väggen Väggen färgades av blod Ja, du slog och slog i vanmakt För att jag aldrig förstod Men jag satt där i min värld, Dit ingen någonsin kan gå in Du måste tro mig, tro mig när jag säjer Att jag vill alltid, jag vill alltid vara din Trots att den drabbat mig igen, Den stora ensamheten
