Buddha han sitter på sin blundande tron. För honom är hettan som vassa stenar i skon. Men Gunilla har feber i sitt rum på söder går hon fram och tillbaka dom nakna fötterna blöder. Jag såg på hans blick att han undra varför min mun såg tung ut. Jag sa: Håll min hand hårt nu när det brinner snart har det brunnit. Jag ville fånga in Sydvästen och lägga den ner vid hans dörr och ringa på och springa därifrån precis som förr. Du är med mej i den här svartmuskiga djungeln. Säj mej, säj mej, vad ska jag ta mej till. Gunilla den randige kungen slår till närhelst han vill. Det var om natten om natten vi behövde varandra. När morgonen kom var vi genast på jakt efter andra. Nu spricker det järn och pansar omkring mej och ändå så kan jag inte förstå nånting nej. Jag har setat så stilla och väntat på svar med nåt konkret i. Vi är alla på väg in i tystnaden och det vet vi. Jag har gått genom stan och ropat. Vill se dej! Vill se dej! Men allt jag såg var den fallande snön runt om mej. Du är med mej i den här svartmuskiga djungeln. Säj mej, säj mej, vad ska jag ta mej till. Gunilla den randige kungen slår till närhelst han vill. Naglarna mot berget du vet hur det slutar. Fräls oss från kärlek fräls oss ifrån knutar. Fukt och grimaser under luggslitna lumpen. Och ingen att skylla på inte ens slumpen. Våra vänner från sommarn dom sover numera på bussarna och bär hem sina kassar till middan och barnen och pussarna. Du säjer: Det finns inga rosor i dubbelsängar. Men dina nycklar rasslar som banditernas pengar. Du är med mej i den här svartmuskiga djungeln. Säj mej, säj mej, vad ska jag ta mej till. Gunilla den randige kungen slår till närhelst han vill.
Buddha han sitter på sin blundande tron. För honom är hettan som vassa stenar i skon. Men Gunilla har feber i sitt rum på söder går hon fram och tillbaka dom nakna fötterna blöder. Jag såg på hans blick att han undra varför min mun såg tung ut. Jag sa: Håll min hand hårt nu när det brinner snart har det brunnit. Jag ville fånga in Sydvästen och lägga den ner vid hans dörr och ringa på och springa därifrån precis som förr. Du är med mej i den här svartmuskiga djungeln. Säj mej, säj mej, vad ska jag ta mej till. Gunilla den randige kungen slår till närhelst han vill. Det var om natten om natten vi behövde varandra. När morgonen kom var vi genast på jakt efter andra. Nu spricker det järn och pansar omkring mej och ändå så kan jag inte förstå nånting nej. Jag har setat så stilla och väntat på svar med nåt konkret i. Vi är alla på väg in i tystnaden och det vet vi. Jag har gått genom stan och ropat. Vill se dej! Vill se dej! Men allt jag såg var den fallande snön runt om mej. Du är med mej i den här svartmuskiga djungeln. Säj mej, säj mej, vad ska jag ta mej till. Gunilla den randige kungen slår till närhelst han vill. Naglarna mot berget du vet hur det slutar. Fräls oss från kärlek fräls oss ifrån knutar. Fukt och grimaser under luggslitna lumpen. Och ingen att skylla på inte ens slumpen. Våra vänner från sommarn dom sover numera på bussarna och bär hem sina kassar till middan och barnen och pussarna. Du säjer: Det finns inga rosor i dubbelsängar. Men dina nycklar rasslar som banditernas pengar. Du är med mej i den här svartmuskiga djungeln. Säj mej, säj mej, vad ska jag ta mej till. Gunilla den randige kungen slår till närhelst han vill.
